Lite tankar...

Läste en text och började fundera på det här med hästens kroppspråk! Hur många är det egentligen som försöker lära sig hästens kroppspråk? Hur många är det som förstår när ens häst har ont, är irriterad, rädd, osäker osv.?

Jag kan inte påstå att jag känner till Turas kroppspråk så bra att jag vet så fort det är nånting då jag har varit väldigt dålig på att tillbringa så mycket tid med henne att vi har kommit varann så nära. Men jag och Lillis var varann nära! Riktigt nära! sista vintern när jag hade henne så jobbade jag så mycket på det att vi skulle komma varann nära. Så när hon vart sjuk så märkte att det var något ganska tidigt men trodde ju att det hade med sträckningen att göra.

 

Men i alla fall så tycker jag att alldeles för många bara bryr sig om att träna och tävla för att komma så högt upp som möjligt och byter ponny/häst hela tiden! Nu menar jag inte att alla som tävlar för att komma högt är sånna men många. När man byter häst hela tiden så lär man ju aldrig känna hästen riktigt, man får inte den där relationen mellan häst och ryttare.

 

Jag tycker egentligen att man borde arbeta med hästen från marken minst en gång i veckan, träna NH eller något som för häst och människa närmare varandra! Kan ju säga att jag själv inte gör det pga tidsbrist. Men det ger mig lite dåligt samvete faktiskt att jag inte kan lägga lika mycket tid på Tura som jag gjorde med Lillis. Men det ska det förhoppningsvis bli ändring på! Nu till hösten får jag förmodligen en till medryttare så att jag kan tillbringa mer tid med Tura utöver ridningen och kan satsa lite mer på Sheeba.

 

Jag och Lillis

 

Vad säger ni om detta?

Fin bild :)

sv; Tack så mycket! :D

sv; Tack så mycket! :D

Efter några veckor i Småland blev jag emot NH och fick upp ögonen för indiansk hästhantering som går ut på att du inte ger hästen något val som i NH där du kan säga till hästen "kom till mig, om du vill" medan i IH är det mer "du står stilla där tills jag kommer till dig". Det gav mig hur som väldigt mycket insikt i hästens beteende och kroppsspråk. Sen har jag haft min i 4 ½ år så jag känner honom ganska utan och innan. Men jag håller med, många tänker bara på att klättra uppåt än sin relation med hästen.