Swish sa det och så var det vår! Här i Örebrotrakterna har vi fantastiskt vårväder. Solen ger en sån energikick som inget annat kan, har fått massor av måsten avklarade denna veckan. Idag ska Lalle få komma ut på en skrittur i skogen. Jesper ska rida henne och jag ska nog ta Tura, dom båda behöver gå lugnt just nu så det passar ju bra. 

 

Sen ska jag ta tag i lägenheten. Den behöver städas och vi behöver få ordning på alla kartonger som ligger överallt. Önska oss lycka till, haha. 

 

 

Usch va tiden gåt fort och det händer så mycket så jag hinner knappt blinka. Idag fick Tura lite laserbehandling av Lotta. Hon är så söt för så fort hon slår igång lasern så sänker Tura huvudet och börjar sova. 

 

Om en vecka flyttar Billie Jean "Astrid" tänk att vi redan kommit hit, känndes som jätte länge att ha henne en hel månad extra. Men nu är vi även här. I veckan ska även Lalle sparkas igång efter lite skador och vila. Ska bli skönt att få igång henne igen. Saknar ridningen men med facit i hand har jag behövt denna paus, eller i alla fall en del av den. 

 

Mer då? En hel del plugg och just nu är lägenheten ett enda flyttkaos då jag helt plötsligt av olika anledningar fick en "rumskompis". Inget som gör mig något för tillfället men ni ska se hur det ser ut.. kartinger överallt, en halv soffa extra mitt i vardagsrummet och en massa blommor överallt. På det har jag helt plötsligt tre extra katter hemma. Haha ska bli skönt att få ordning i röran och bara få andas lite. Bra tajmat med lov nästa vecka.

 

 

Idag tog jag en välbehövligh sovmorgon. Varit en otroligt lång vecka med dålig sömn och långa dagar. Även varit en lugn dag. Jag och Jesper har varit en sväng hos mor med valparna, jag har varit i stallet och så har vi bara legat i soffan. 

 

Nu ska vi dock åka till min kusin som fyller år idag. Vi ska dit och äta och umgås lite. Efter det blir det mellomys eller om jag orkar ska jag ner och rida. insåg för en stund sedan att jag lovat att rida Delilah idag. 

 

 

Oj vad tiden flyger iväg! Redan torsdag, eller ja redan mars. Känner att jag inte riktigt hänger med här. Valparna är nu klara för leverans. Alla klarade besiktningen utan problem! Eller ja Billie Jean "Astrid" ska inte flytta än på ett tag så väntar med besiktningen av henne. Dom var så duktiga. Gjorde lite ont att få chippet bara men den smärtan gick över snabbt. 

 

Nu sitter jag i skolan, slutar 12:30 och då ska jag till apoteket och plocka ut ett recept och även köpa avmaskning till valparna. Sen hem och fixa stall, städa valplådan, plocka iodning papper och vid 18 kommer det en familj som ska titta på lilla Ghost, så idag flyttar kanske min lilla pojke. 

 

Jag sitter på plats i skolan och har varit det sedan 7:50 fast jag börjar inte fören 8:50, men Jesper var hos mig och skulle in så tidigt så då åkte jag med honom. så veckans näst längsta skoldag har jag nu framför mig, dock ska jag gå lite tidigare då jag ska till veterinären och besiktiga valparna, så håll tummarna för att det inte är några fel på dem. Efter det är det det gamla vanliga, stall, plugg och så ska jag dammsuga och städa lite då det kommer en familj och kollar på Ghost eller Trasan som han blivit att heta. Så imorgon kanske han flyttar. 

 

Det är lite skönt att valparna ska flytta, att få lägga fokus på min valp och inte ha 5 små monster. Men ni anar inte hur tråkigt det är att dom ska flytta! Dom är ju mina barn!! Hur ska detta gå? Folk kan ju inte bara komma och köpa mina barn sådär! Just lilla Trasan har jag även fastnat väldigt mycket för, dels för att han har en så underbar personlighet och delvis för att det ett tag såg ut som att Jesper skulle ha honom och då vande jag mig vid tanken av att han skulle vara kvar i närheten. Usch detta var verkligen inte lätt kan jag säga.. Men bara bita ihop och om några år slutar jag fästa mig så vid dom, nybörjarmisstag antar jag. Nej men skämt åsido, alla valparna kommer få jätte bra hem och kunde inte vara nöjdare!

 

Har precis läst igenom blogginlägg om skador, rädsla och motivation av två bloggare. Jag känner att jag känner igen mig i båda otroligt mycket. Jag måste säga att det är väldigt nyttigt att läsa dessa inlägg och se baksidan av det hela! Inte den perfekta lyckliga fasaden de flesta bygger upp.

 

Jag är otroligt tacksam över allt jag har och har haft möjlighet till att ha. Jag menar hur många 18 åringar bor ensam i en stor 4a, har två hästar som sammanlagt är värda runt 100 000kr och dessutom har köpt båda hästarna själv. För nej, jag är ingen "pappa betalar" flicka.. Allt jag äger och har har jag slitit för och betalat själv. Jag har köpt både hästar och hund själv. Jag har dessutom fått möjligheten att starta min egna kennel vid 18 års ålder. Jag har det väldigt bra kan man tycka och ja jag håller med. Vad är det då som gör att det inte går bra för mig då? Jo såhär är det. Jag har i alla år haft otroligt mycket otur. Ta Lillis som exempel. En häst jag räddade från att svälta ihjäl, min första häst. Nej egentligen helt fel häst att ha som första häst, men det vart otroligt bra. Det tog mig två år att få den hästen i riktigt fin form, så mycket beröm som jag fick över allt det hårda arbetet! Jag var i stallet och pysslade med henne alla mina lediga timmar. Men sen vart hon sjuk och fick avlivas.. Sen skaffade jag Tura. I samma veva som jag köpte henne, slutade min tränare komma, hon kom lite nu och då och många gånger var det över 6 mån mellan besöken. Så kom aldirg nån vart med henne, har även haft mycket motgångar med henne som jag väljer att inte nämna. Skaffade Delilah, men efter att ha haft henne ett tag insåg jag att jag ville satsa och att hon inte passade min satsning och sålde henne vidare till min moster. 

 

Sen kom min fina Lalle in i bilden.. Hon är bland det bästa som hänt mig och att jag fick chansen att köpa henne är helt otroligt! Men.. Det är hela tiden nånting som står i vägen för att jag ska kunna satsa och rida. Skador, saknad av sadel, mer skador, tidsbrist. Allt detta gör även att man tappar motivationen, så en del av hennes vila har varit för att jag inte orkat ta tag i henne för så fort motivationen kommer tillbaka och det börjar gå bra händer något.. Nu hoppas jag att hältan hon haft/har nu är den sista skadan nu och att vi kan få komma igång och kanske ta oss ut på tävlingsbanan nån gång i år. Eller åtminstone komma igång och kunna rida och komma framåt. Jag är så trött att stå still och stampa på startlinjen.. När jag äntligen kommer två steg över den kastas jag 10 steg bakåt.