Tiden gick och Lillis vart riktigt fin att rida! Hon drog aldrig iväg i traven längre men vi hade sånt sjukt problem med galoppen! Jag red bara ut det första året med henne för att hon skulle få upp konditionen och musklerna. Så vi jobbade lite på galoppen i skogen. Första sommarn så galopperade jag kanske 2-3 gånger med Lillis.

 

 

 

Sen började jag rida för Angelika och började utbilda min lila flicka och det gick riktigt bra eftersom att hon var så lättlärd och verkligen ville göra rätt. Hon verkligen älskade att få komma ut och jobba! Hon gjorde verkligen allt för sin ryttare och ville verkligen inte göra fel! En sak som gjorde mig nästan tårögd varje gång var att så fort man ramlade av så vart hon jätte ledsen och puffade på en och tittade på en som att hon sa förlåt! 

 

 

Tiden gick och allting flöt på och vi kom närmre och närmre varann. Jag var överlycklig över att jag hade köpt det lilla rangliga stoet som inte ens orkade trava, hon var verkligen en liten guldklimp!

 

Hon började även växa igen efter ett tag för att hon hade börjat få mat oså, hon hade alltså stannat i växten pga att hon inte fått tillräckligt med mat! Hon växte 6 cm, från 154cm-160cm.

 

 

Vi hade ju som alla motgångar men vi tog oss tillsammans igenom allt! 

 

Vi va nu inne på våran andra sommar ihop. Då visste vi dock inte att vi aldrig skulle få ha en så härlig sommar igen!

Då började jag bli intresserad av westernridning och eftersom att Angelika själv red western så började hon utbilda oss två inom western. Jag märkte väldigt fort att den ridstilen passade Lillis mycket bättre och vi båda trivdes med det så vi fortsatte i den riktningen.

Lillis och jag började verkligen komma någonstans. 

Jag tillbringade flera timmar om dagen i stallet, jag var jämt och myste mede Lillis.

Hösten kom och jag och Lillis fortsatte med att komma varann närmre och närmre och det kändes som att inget kunde stoppa oss!

 

Fortsättning följer...