Nånting jag funderat väldigt mycket på sen igår är just det som rubriken säger. Man bör och man ska lyssna på sin egen kropp. Nej man ska inte låta bli att röra på sig för att det är lite jobbigt och man har dålig kondis, men just vid skador.

 

Jag har tre olika skador på samma arm, jag har nånting som är tokigt i axeln, något som jag tror är en infalmation i musklerna i armen och armbågen som Lalle slog till med ena framhoven/skon när hon reste sig häromdagen. Jag har fortsatt i samma tempo som vanligt och ridit som vanligt så långt det bara går! Tillslut har det gjort så ont att jag inte längre klarat av att hålla i tygeln och har då fått släppa och bara skrittat på lång tygel en stund och sen påt igen. 

Sen har mina knän börjat krångla igen men det gör dom till och från, speciellt när det blir kallt så det är inget jag bryr mig om. Är även otroligt mör och öm i hela kroppen och nacken, detta på grund av att jag sover så lite och nacken är från när jag red Frasse och han började dumma sig. 

 

Visar jag någon form av hänsyn till min kropp även när jag vet att jag MÅSTE låta den vila för att den faktiskt är skadad och många gånger när läkare säger åt mig att jag inte får rida. Nej det gör jag inte, aldrig någonsin om det inte är så att det faktiskt inte går, när det är fysiskt omöjligt för att det gör så ont, då slutar jag.. 

 

Men när hästarna har ont eller är ömma gör jag allt för dom. Då får dom vila, specialbehandling och dyra behandlingar för att bli bra, tid och pengar jag aldrig skulle lägga på mig själv! Även om jag verkligen inte vill att Lalle ska ha ont eller ömma i musklerna så måste jag säga att detta kunde inte komma mer lägligt och det är nog väldigt bra att det kom nu. 

 

Nu tvingas jag att ge armen lite vila och den behöver verkligen den vilan den ska få och antagligen mer. Och idag ska hela min kropp få lite vila. Har varit ute på promenad och det får räcka. Har tagt ipren och resten av dagen ska jag ta det lugnt, inte göra något fysiskt ansträngande.