Jag såg bilden här nedan igår och det fick mig att fundera. Min mor frågar mig aldrig längre om jag gjort läxorna! Det är inget konstigt alls egentligen, jag bor inte hemma, har inte bett om hennes hjälp på flera år och om två veckor blir jag 18. Men jag började fundera. Jag kommer ihåg tiden när mamma frågade om jag gjort läxan, städat rummet och så vidare, men jag kan inte minnas när den tiden tog slut! När är vi så pass stora att våra föräldrar anser att dom inte behöver fråga om vi gjort läxan eftersom att dom anser att det är vårt ansvar? Alla som ska fylla 18 eller nyblivna 18 åringar tycker att fylla 18 är det bästa som kan hända! Men alla vuxna säger bara att den åldern bara innebär mer ansvar. Jag har redan i samband med flytten för 2,5 år sedan tagit i stort sätt allt ansvar och har inte lagt märke till det egenligen. Som jag ändå önskar ibland att det kunde vara som när jag var liten och inte orkade städa mitt rum, då kom mamma och gjorde det åt mig! Idag har jag halvt som halvt kommit in i vuxen världen och har en massa ansvar och som jag ibland önskade att min mor kunde komma och städa åt mig när jag inte orkar! Så alla nyblina 18 åringar och alla som ser fram emot den dagen! Är det verkligen lättare att vara vuxen? Jag börjar tvivla rätt starkt på det faktiskt!